Johanna, mamma till finaste Lucas & en till på G.

Kan inte somna, bara tänker på dig min katt. Jag vill så gärna ha dig hos mig, brevid mig i sängen som jag brukar. Jag vill ha alla mina tre killar hos mig. men nu saknas en. I stället sitter jag här, medan de andra två sover med tårar i ögonen och tänker på dig. När jag tittar ut genom fönstret ser jag ett ljus som brinner hos dig. Kunde man spola tiden tillbaka hade jag sett till att du var inne natten som var.. då hade vi alla tre kunnat sova nu, tillsammans. Istället sover du där ute, ensam. Men de var ju där du trivdes alra bäst. och speciellt med lite sälskap av oss. Då stilade du och visa allt du kunde. Du var så fin ! Detta skulle ju bli din dröm sommar. Din sommar som fri, som ute katt. Istället ligger du ner grävd i jorden. Och ett tomrum du lämnat. Det är helt otroligt vilka känslor man kan få för ett litet djur. Men du var ju en del av oss, av vår familj. Ingen katt kommer vara som dig.. Jag kan ersätta ljudet av knalor och knastrar, grusiga tassar och ett spin men de är ändå inte DU! Önskar du kunde läsa detta. Men jag hoppas u förstår ändå vad jag tycker om och saknar dig !